>LEDARE i Svenska Dagbladet 2007-08-17
Roger Scruton har länge varit något av en institution i brittisk debatt. Han har också hunnit med att besöka Sverige. Genom åren har jag stött på förvånansvärt många politiker och opinionsbildare som följer hans insatser med stort intresse.
Han är väl bevandrad i den moderna filosofins labyrinter. Scruton är samtidigt en djupt konservativ tänkare, som inte brukar tveka att dela med sig av sina omdömen om snart sagt vad som helst.
Nu är han aktuell med boken Culture Counts – Faith and Feeling in a World Besieged (Encounter Books). Boken är ganska tunn, men författaren hinner ändå med att servera tänkvärdheter så det räcker och blir över. I fokus för hans uppmärksamhet står, precis som titeln antyder, våra föreställningar om begreppet ”kultur”.
Han kan konsten att provocera. I positiv bemärkelse. Det Scruton skriver fungerar inte sällan som en direkt uppmaning till läsaren att tänka i nya banor, som i bästa fall leder till nya insikter.
Till exempel när han kommer in på utbildningens roll i förvaltandet av vår kultur.
”Det är en av de djupast rotade vidskepelserna i vår tid”, skriver Scruton, ”att syftet med utbildning är att gynna dem som kommer i åtnjutande av den.”
En bra lärare, anser filosofen, förmedlar inte kunskap för elevernas skull. Nej, en bra lärare ser eleverna som en möjlighet att förvalta och utveckla våra kunskaper.
Läraren ska alltså bry sig mer om vetandets framtid än om elevernas? Det kan låta som ett minst sagt bakvänt resonemang. För att inte säga stötande. Men det krävs bara en korts stunds eftertanke för att man ska inse att det ändå ligger något i vad Scruton hävdar.
Ett samhälle som tar väl vara på kunskaper och sanningar blir bättre än ett som inte gör det.
Självklart kan enskilda människor ha nytta och glädje av den kunskap som de tillägnar sig. Men de kan samtidigt göra en insats för samhället i stort, genom att förvalta och utveckla något som bidrar till det gemensamma bästa. Scruton fokuserar på det gemensamma, inte på det individuella.
Roger Scruton är ingen anhängare av den syn på individen som brukar förknippas med den klassiska liberalismen. Det finns en liberal idé om att individer utifrån sina enskilda ambitioner och intressen bestämmer sig för att bilda samhällen tillsammans med andra individer. Scruton skulle nog hävda att det snarare är så att livet i ett samhälle är det som ger människor möjlighet att utvecklas till individer. Oavsett vilket av de båda perspektiven man väljer tilldelas individen en central ställning. Men nog spelar det roll i vilken ände man börjar?
Det stora värdet med Roger Scruton är att det ofta känns ganska svårt att hålla med honom. Läsaren förväntas tänka till. Det är inget dåligt betyg.
Jag undrar om det inte rent allmänt vore bra om fler provocerande filosofer kom till tals i samhällsdebatten.
Roger Scruton på nätet.
- roger-scruton.com
Per Ericson
