Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Miljö & klimat’ Category

>LEDARE i Svenska Dagbladet 4 juli 2007

Alla talar om att bromsa klimatförändringen och många undrar vad man kan göra för att hjälpa till. Nu finns det ett nytt sätt att göra en insats på gräsrotsnivå. En amerikansk sajt efterlyser hjälp från människor i hela världen. Det handlar om att förse forskare, opinionsbildare och politiker med bästa möjliga beslutsunderlag.

Mätningarna av jordens temperatur måste göras med betydande precision. En tiondels grad är mycket i sammanhanget. Den internationella klimatpanelen IPCC bedömer att hela temperatur- höjningen under 1900-talet uppgick till omkring en halv grad.

Jordens temperatur mäts på olika sätt, bland annat med hjälp av väderstationer. Var stationerna är placerade och hur det ser ut i omgivningarna har sin betydelse. Vi vet till exempel att det brukar vara varmare i städer än i områden med mindre av bebyggelse och mänsklig aktivitet (urban warming bias). Mätresultaten justeras med hänsyn till detta.

Men tänk om det vid enskilda väderstationer finns okända lokala störningar därutöver? Kanske har det gröna gräset som omgav termometern ersatts med svart asfalt som samlar på sig värme.

Det finns ett sätt att ta reda på hur det förhåller sig. Man undersöker alla väderstationer. På plats. Här kommer de engagerade medborgarna in i bilden.

SurfaceStations.org vill ha hjälp av frivilliga att fotodokumen- tera väderstationer. Bilderna läggs ut på nätet. I ett första skede kartläggs väderstationer i USA, men tanken är att gå vidare med resten av världen. På sajten finns instruktioner för alla som vill hjälpa till.

Jag har ingen aning om hur det står till med mätningarna i Sverige. Man kan ju misstänka att vi i vanlig ordning tillhör de mer skötsamma här på jorden. Men vem vet? Kanske får vi också se något avskräckande exempel från våra trakter exponeras på nätet framöver.

Det är ganska konstigt att intresset för att kontrollera världens termometrar hittills har varit så litet. Vi talar trots allt om insamlingen av data som blir en del av beslutsunderlaget i den kokheta klimatfrågan.

Om vi verkligen bryr oss om jordens temperatur, varför ska vi då inte göra vårt allra bästa för att mäta den rätt? I grunden borde naturligtvis ansvariga myndig-heter och institutioner se till att undersöka stationerna. Men det verkar som att de ibland behöver lite hjälp. Nu får de det.

Per Ericson

Read Full Post »

Enligt ett referat från CO2 Science varnar nu kinesiska forskare för sjunkande temperaturer under den närmaste tjugoårsperioden. Och om vi minskar utsläppen så att nivåerna av koldioxid i atmosfären stabiliseras är det inte säkert att en förstärkning av växthuseffekten kan rädda oss från nedkylningen.

Udda, men intresseväckande.

Dagens Industri uppmärksammar under tiden en intressant aspekt av den milda vintern: ”Vädret bingo för svenska hushåll.” Kostnaderna för el och olja sjunker. Vilket frigör utrymme för annan konsumtion. Nordea skriver upp BNP-prognosen.

DI:s Cecilia Skingsley konstaterar:

”Om man inte tillhör vintersportindustrin eller bedriver ackordsbaserad snöröjning är det milda vintervädret rena mannan från himlen för hushållen.”

Ett familjevänligt klimat, således?

Read Full Post »

”Okritiskt hyllande av tunn klimatsoppa.” Så lyder rubriken på Susanna Popovas kolumn i SvD idag. Hon uppmärksammar SVT-satsningen Planeten och de okritiska hyllningarna av programmet i andra medier.

Susanna Popova noterar också att klimatalarmismen tycks utmynna i ett ifrågasättande av hur alla människor ska få plats på jorden. Jepp. Just där tenderar alltför många alarmister att hamna. Därför är det inte särskilt förvånande att redaktionen för Planeten lyfter fram en person som Lester Brown, mångårig lobbyist i befolkningsfrågan.

Här är några av de artiklar som jag har skrivit om klimatfrågan i SvD:

  • Är verkligheten alltför skrämmande?
  • Politikens synsätt och metoder sprider sig
  • Verket och verkligheten
  • Koldioxid och kyliga analyserHär är ett par bloggposter som jag skrev när Bonum commune fortfarande låg hos Blogdrive (med ett antal länkar till mera läsning i ämnet):
  • Klimatexperiment ger solforskare stöd
  • Den överhettade klimatfrågan
  • Read Full Post »

    Människans utsläpp av koldioxid driver fram en klimatförändring som gör jorden varmare. Det är vad en majoritet av världens politiker utgår från. Debatten bland klimatforskare är mer nyansrik.

    Det har länge varit känt att jordens molntäcke samvarierar med den kosmiska strålningen. Tyvärr har det inte funnits något empiriskt stöd för det tänkbara orsakssamband som solforskarna Henrik Svensmark och Eigil Friis-Christensen lanserade för tio år sedan.

    Fram tills nu.

    Ett danskt försök stärker misstankarna om att solen spelar en större roll för klimatet än vad som har varit allmänt accepterat.

    Det handlar om ett experiment som bekräftar att kosmisk strålning kan bidra till molnbildningen på jorden. Det är intressant därför att ett tjockt molntäcke reflekterar tillbaka värmande solstrålar till rymden. Blir det å andra sidan färre moln, får solstrålarna lättare att nå ner till oss.

    Vad har då detta att göra med den nuvarande uppvärmningen? Jo, solens magnetfält avskärmar oss från en del av den kosmiska strålningen. Mängden kosmisk strålning ökar och minskar beroende på solaktiviteten.

    Ökad solaktivitet ger bättre avskärmning, vilket ger mindre kosmisk strålning och mindre molntäcke över jorden samt högre temperatur.

    Under 1900-talet fördubblades magnetfältet. Vad kommer att hända när det avtar igen? Kan koldioxidutsläppens förstärkning av den naturliga växthuseffekten hålla temperaturen uppe?

    Vi bör nog hålla i minnet vad den svenske solforskaren Henrik Lundstedt har påpekat:

    ”I genomsnitt täcks 65 procent av jorden av moln. Förändringar i molntäcket påverkar klimatet på jorden mer än 100 gånger mer effektivt än variationerna i koldioxidhalten i jordens atmosfär. Det som koldioxidhalten skulle behöva 100 år för att åstadkomma med jordens klimat klarar molnvariationen på 3-5 år!”

    Se också denna februariartikel i DN (som dock gjorde sitt bästa för att förminska betydelsen av solforskningen). Grejen är att den uppmätta uppvärmningen är ganska blygsam. Om solen spelar en större roll än vi hittills trott blir det mindre uppvärmning kvar att förklara med hänvisning till koldioxiden.

    Read Full Post »

    >LEDARE i Svenska Dagbladet 2000-03-05

    Vad som nu till varje pris måste undvikas är en ytterligare politisering av klimatfrågan. Vetande vinns genom kritisk prövning av hypoteser.

    Klimatkommittén skall under förre centerledaren Olof Johanssons ledning utarbeta en strategi för att minska utsläppen av växthusgaser. Tanken är att utsläppen av koldioxid skall stabiliseras på 1990 års nivå, för att därefter minska. Under den gångna veckan framkom dock att kommittén inte kommer att föreslå höjd koldioxidskatt, eftersom det saknas politiskt stöd för en sådan åtgärd.
    Vad handlar diskussionen egentligen om? Om några saker råder stor enighet. Jordens temperatur steg något under 1900-talet.
    Samtidigt ökade utsläppen av koldioxid, genom användning av fossila bränslen. Koldioxid är en växthusgas. Växthuseffekten är ett lätt missvisande namn på ett klimatfenomen som gör att jorden håller en högre temperatur än den skulle göra fenomenet förutan. Man fruktar att denna naturliga klimateffekt förstärks av mänskliga utsläpp med en farlig uppvärmning som följd.
    Hur känsligt är klimatet för koldioxidutsläpp? Meningarna är delade. Varje komplext system påverkas av en mängd olika faktorer. Stora delar av den koldioxid som släpps ut tas upp av jordens växtlighet och av haven. Koldioxid är inte heller den viktigaste växthusgasen – det är vattenånga.
    Skeptiska forskare misstänker att den blygsamma temperaturhöjningen ingår i en naturlig förändring, där människan spelar liten roll. Förändringen kan bero på cirkulationen av värmebärande havsvatten, vindar, variationer i solaktiviteten och annat.
    En amerikansk expertpanel konstaterade i slutet av förra året att utsläpp är den mest sannolika förklaringen till temperaturhöjningen, men att det ännu inte går att särskilja människans avtryck på klimatet från de naturliga fluktuationerna.
    Debatten går vidare.

    Modeller med brister

    Framtiden? Prognoserna görs med avancerade datormodeller. Alla är eniga om att de har brister. Forskarna diskuterar ett intervall av uppvärmning, som sträcker sig från det relativt harmlösa till det potentiellt katastrofala. Några pekar på de positiva följderna av en måttlig uppvärmning som inträffar vintertid i de kyligare regionerna. Några enstaka tror att vi går mot kallare tider.
    Listan över debattämnen skulle kunna göras mycket längre. Men vad gör vi här och nu?
    Vilka åtgärder bör vidtas, och till vilket pris? Om priset blir för högt framstår boten som värre än soten. Detta är själva knäckfrågan för politikerna.
    En allmän energiomställning som kostar flera procent av industriländernas BNP kan leda till en global ekonomisk kris. Då vältras bördorna över på de människor som sämst förmår bära dem – tredje världens fattiga.
    Försöken att skylla aktuella väderkatastrofer på klimatförändring är spekulationer. Några tydliga konsekvenser av den blygsamma uppvärmningen kan inte påvisas. Men om negativa effekter uppstår kan det vara billigare, och bättre, att åtgärda dem än att lägga om hela världens energiförsörjning.
    Så blir det nog. Den politiska retoriken, i Sverige och annorstädes, målar upp ett katastrofscenario. Men i praktiken tvekar alla inför att vidta de utomordentligt drastiska åtgärder som kopplas till den tänkta hotbilden.

    Kritisk prövning

    Vad som nu till varje pris måste undvikas är en ytterligare politisering av klimatfrågan. Att hänvisa till att en majoritet forskare, eller en majoritet av politiska beslutsfattare, tycker si eller så är irrelevant. Vetande vinns genom kritisk prövning av hypoteser. Det finns redan en markant tendens att avfärda de observationer och förklaringsmodeller som inte stämmer med hypotesen att mänskliga utsläpp leder till katastrofal uppvärmning. Det är osunt. Och farligt.
    Kanske går vi mot varmare tider. I vilket fall som helst gäller det att hålla huvudet kallt.

    Per Ericson

    Read Full Post »

    >LEDARE i Svenska Dagbladet 2000-01-04

    I sin ledare i går varnade Aftonbladet för att vi nu ser konsekvenserna av en klimatförändring i form av väderkatastrofer.

    ”Länge tvistade forskarna om vad som orsakat klimatförändringen men i dag är de flesta eniga om att det är människans utsläpp i atmosfären som bär skulden”, hävdar Aftonbladet tvärsäkert.
    Om det ändå vore så enkelt.
    Förutsägelserna om en klimatkatastrof baseras på datormodeller. FN:s klimatpanel har gjort ett antal prognoser. Med tiden har förutsägelserna blivit allt mindre alarmerande. 1990 ansåg klimatpanelen att jordens temperatur skulle öka med 3,3 grader fram till år 2100. 1992 reviderades prognosen till 2,6 grader. 1995 hade siffran sjunkit till 2,2 grader.

    Hälften så varmt

    Det riktigt stora problemet med datorsimulationerna är att de inte stämmer särskilt bra med facit. Under 1900-talet blev jorden uppskattningsvis 0,6 grader varmare. Det är ungefär hälften så varmt som klimatpanelens prognoser säger att det borde ha blivit. Det är också värt att notera att denna uppvärmning infallit främst nattetid och om vintern.
    Att mäta jordens temperatur är inte lätt. Mätningar vid ytstationer visar på en uppvärmning, medan mätningar med ballonger visar på en nedkylning. De mest heltäckande mätningarna görs via satellit, men där finns bara en kort dataserie. De senaste satellitresultaten ger vid handen att jordens temperatur ökat med 0,06 grader per årtionde under perioden 1979-1998. Det är en ytterst måttlig uppvärmning. Så måttlig att den är svår att ens urskilja.

    Datormodeller

    Varför stämmer modellerna inte med verkligheten? Därför att det finns saker vi inte förstår när det gäller klimatet. Det som kommer ut ur datorerna beror på vad vi stoppar in. Till råga på allt är det svårt att göra datormodeller som använder de kunskaper vi har på bästa sätt. Moln simuleras till exempel inte realistiskt.
    Paleoklimatologiska studier visar att jordens klimat har varierat kraftigt, långt innan det är möjligt att tala om någon mänsklig påverkan över huvud taget. Istiderna är väl kända. Men det har också förekommit mindre dramatiska perioder av uppvärmning och nedkylning. Vi har långtifrån en fullständig bild av klimatets historia, men studier av bland annat trädringar, isborrkärnor och
    sediment ger bra data som täcker långa perioder i några områden. Professor Wibjörn Karlén vid Stockholms universitet är en av de forskare som medverkat i dessa viktiga studier, och han är också en av dem som offentligt rest invändningar mot förenklade hotbilder av den sort som Aftonbladet månglar ut.

    Oavsett människan

    Alldeles oavsett vilken roll människan spelar är det naturligtvis inte omöjligt att vi går mot varmare tider. Jorden har varit betydligt varmare än den är i dag. Det fanns en tid när vin kunde odlas i Skandinavien.
    Professor Gösta Walin, oceanograf vid Göteborgs universitet, är en av de många forskare som påpekat att värme normalt är något bra. Inte nog med det. Även förhöjda koldioxidhalter kan ha positiv inverkan. Koldioxiden har nämligen en stimulerande effekt på växtlivet, vilket finns dokumenterat i ett stort antal studier. Sådana försök genomförs också i Sverige, bland annat för att mäta effekterna på skog.

    Värme och framsteg

    När vetenskapsmän talar om de varmare perioderna i jordens historia används normalt beteckningen klimatoptima. Sådana optima har ofta varit förknippade med mänskliga framsteg. Anammandet av jordbruk är sannolikt det största bland dessa.
    Det är mycket vi inte vet om klimatet. Men en sak kan vi vara säkra på. Om mänskligheten överlever länge nog kommer vi att få uppleva perioder som är både betydligt varmare, och betydligt kallare än i dag. Detta kan vi, än så länge, inte göra ett smack åt. Däremot kan vi ha så god beredskap som möjligt för att anpassa oss efter det som sker. En oumbärlig del i den beredskapen är att vi har så mycket resurser som möjligt till vårt förfogande, för att klara
    påfrestningarna. Det i sin tur betyder att ekonomisk tillväxt och god tillgång till energi är de mest brännande överlevnadsfrågorna av alla.
    Sannolikt är det så att rika länder som Sverige redan i dag skulle klara av en klimatförändring ganska bra. Ja, den skulle till och med kunna vara förknippad med vissa fördelar, som längre odlingssäsonger och mildare vintrar. Däremot skulle de fattigare länderna kunna drabbas hårt.

    Utmaningar

    Att skylla på koldioxidutsläpp och efterlysa minskad energianvändning är dock att blunda för denna världs ekonomiska och sociala realiteter.
    Bara en fortsatt utbredning av högteknologi, demokrati och marknadsekonomi ger oss den uthållighet och flexibilitet som krävs för att möta utmaningar vi inte kan komma undan.

    Per Ericson

    Read Full Post »