Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Politik’ Category

>LEDARE i Svenska Dagbladet 2007-08-17

Roger Scruton har länge varit något av en institution i brittisk debatt. Han har också hunnit med att besöka Sverige. Genom åren har jag stött på förvånansvärt många politiker och opinionsbildare som följer hans insatser med stort intresse.
Han är väl bevandrad i den moderna filosofins labyrinter. Scruton är samtidigt en djupt konservativ tänkare, som inte brukar tveka att dela med sig av sina omdömen om snart sagt vad som helst.
Nu är han aktuell med boken Culture Counts – Faith and Feeling in a World Besieged (Encounter Books). Boken är ganska tunn, men författaren hinner ändå med att servera tänkvärdheter så det räcker och blir över. I fokus för hans uppmärksamhet står, precis som titeln antyder, våra föreställningar om begreppet ”kultur”.
Han kan konsten att provocera. I positiv bemärkelse. Det Scruton skriver fungerar inte sällan som en direkt uppmaning till läsaren att tänka i nya banor, som i bästa fall leder till nya insikter.
Till exempel när han kommer in på utbildningens roll i förvaltandet av vår kultur.
”Det är en av de djupast rotade vidskepelserna i vår tid”, skriver Scruton, ”att syftet med utbildning är att gynna dem som kommer i åtnjutande av den.”
En bra lärare, anser filosofen, förmedlar inte kunskap för elevernas skull. Nej, en bra lärare ser eleverna som en möjlighet att förvalta och utveckla våra kunskaper.
Läraren ska alltså bry sig mer om vetandets framtid än om elevernas? Det kan låta som ett minst sagt bakvänt resonemang. För att inte säga stötande. Men det krävs bara en korts stunds eftertanke för att man ska inse att det ändå ligger något i vad Scruton hävdar.
Ett samhälle som tar väl vara på kunskaper och sanningar blir bättre än ett som inte gör det.
Självklart kan enskilda människor ha nytta och glädje av den kunskap som de tillägnar sig. Men de kan samtidigt göra en insats för samhället i stort, genom att förvalta och utveckla något som bidrar till det gemensamma bästa. Scruton fokuserar på det gemensamma, inte på det individuella.
Roger Scruton är ingen anhängare av den syn på individen som brukar förknippas med den klassiska liberalismen. Det finns en liberal idé om att individer utifrån sina enskilda ambitioner och intressen bestämmer sig för att bilda samhällen tillsammans med andra individer. Scruton skulle nog hävda att det snarare är så att livet i ett samhälle är det som ger människor möjlighet att utvecklas till individer. Oavsett vilket av de båda perspektiven man väljer tilldelas individen en central ställning. Men nog spelar det roll i vilken ände man börjar?
Det stora värdet med Roger Scruton är att det ofta känns ganska svårt att hålla med honom. Läsaren förväntas tänka till. Det är inget dåligt betyg.
Jag undrar om det inte rent allmänt vore bra om fler provocerande filosofer kom till tals i samhällsdebatten.

Roger Scruton på nätet.
– roger-scruton.com

Per Ericson

Read Full Post »

På vänsterkanten finns uppfattningen att EU är en katolsk gemenskap och därför något som vi borde passa oss för. Eller åtminstone kunde man höra den sortens varningar före det svenska inträdet i unionen.

Idag vet vi att Bryssels relation till Rom är… ja, vad ska man säga? Mångfacetterad.

Sant är att den europeiska gemenskapen vore närmast otänkbar utan det katolska arvet. Men bland europeiska politiker finns starkt antikatolska tendenser.

Om detta skriver John L. Allen i en analys som stämmer till eftertanke. Läs Political tightrope looms in EU/Vatican relations.

En annan aspekt av frågan är förstås att man i vissa EU-kretsar har betraktat det som självklart att katoliker ska stödja samarbetet. Men detta är långt ifrån en självklarhet i en tid då många inom EU tycks vilja glömma de egna rötterna.

Påven hade en del skarpa ord att säga i anslutning till femtioårsminnet av Romfördragets undertecknande:

Är det inte förvånansvärt att dagens Europa på samma gång som det försöker att inför världen måla upp en bild av att vara ett centrum för högre värden, allt oftare verkar avvisa idén att det skulle finnas dylika universella och absoluta värden? Innebär inte detta underliga ‘kätteri’, där man överger sig själv ännu mer än man överger Gud, att man börjar tvivla på sin egen identitet?

__________

Andra bloggar om: , , , Pingat till: Intressant.se

Read Full Post »

Sossarna har fått konkurrens

Socialdemokraterna är i behov av förnyelse och modernisering. Det var ett av Mona Sahlins budskap när hon talade i Kalmar. Hon har säkert rätt i det. Mycket har förändrats.

Enligt UNT blev kristdemokraterna inte fler än socialdemokraterna på första maj i Uppsala. Men de blev många.

Sossarna hade satsat rejält på att få upp deltagarantalet. Det är ju en intressant utveckling att de har fått så hård konkurrens. Det är inte längre självklart att socialdemokratin samlar flest anhängare. Om någon hade sagt det för tio år sedan hade det betraktats som febriga fantasier.

Kristdemokraterna tågade fram till tonerna av Här kommer Pippi Långstrump. Det var en angenäm kontrast till syndikalisternas lilla karavan, där hormonstinna fjortonåringar skrålade sig hesa i klasskampens namn.

På S:t Eriks torg (var annars?) fanns det hoppborgar och ballonger till barnen. Jag såg många bekanta ansikten i människomyllret. Elise Claeson, naturligtvis. Hon var ju en av talarna. Och så Ingegerd Troedsson, still going strong. Det var trevligt att få byta några ord med henne. Inte bara därför att hon hade vänliga saker att säga om SvD:s ledarsida.

Read Full Post »

>LEDARE i Svenska Dagbladet 2007-04-15

Han firas redan idag, men fyller 80 år först i morgon. På torsdag är det dessutom två år sedan Joseph Ratzinger mötte människorna på Petersplatsen som nyvald påve.

Det talades avfärdande om “pansarkardinalen”, eller “Guds rottweiler”. Några fruktade, och andra hoppades, att Benedikt XVI:s första påvliga rundskrivelse skulle bli en traditionalistisk förkastelsedom över liberala tendenser i kyrkan och världen. Istället blev det en betraktelse över den kristna kärleken: Deus caritas est.
På påskdagen publicerade New York Times en lång essä om Benedikt och den katolska kyrkan.
Texten var i många avseenden kritisk, men betyget på påven blev att han “säkert är en av de mest intellektuella bland världens ledare idag”.
Påven är engagerad i tidens frågor. Det kan gälla mötet (som ibland är en kollision) mellan den kristna världen och den muslimska. Det kan också handla om förhållandet mellan tro och förnuft, eller mellan religion och politik.
Benedikt har inte tvekat att göra kyrkans röst hörd. Lyssnar beslutsfattarna? Ibland. Tysklands förbundskansler Angela Merkel är inte katolik, men tydligt lyhörd för påvens maningar till EU:s ledare att inte glömma kristendomens betydelse för den europeiska identiteten.
Påven är ingen politiker, men inspelen i samhällsdebatten är ofta politiskt relevanta. För en svensk läsare känns den första encyklikans analys av den moderna socialstatens begränsningar träffande. “Den totala försörjningsstaten som drar allt till sig, blir till slut en byråkratisk instans, som inte kan ge det väsentliga, som den lidande människan – varje människa – behöver: den kärleksfulla personliga omtanken.”
Var går gränsen mellan politik och religion? Vissa, som den förre folkhälsoministern Morgan Johansson, tycks nästan helt vilja utestänga troende medborgare från det offentliga samtalet.
Ingen hävdar att gränsdragningen är enkel. Den katolske biskopen av Stockholm, Anders Arborelius, väckte uppseende genom att medverka i ett debattinlägg mot abortpolitiken, där udden också riktades mot ett visst parti. Biskopen klargjorde senare att det inte var hans mening att tala om för någon hur man ska rösta.
Frågan behandlas i det nya numret av den katolska tidskriften Signum. Slutsatsen blir, bland annat, att det inte är kyrkans uppgift att lägga fram konkreta politiska lösningar, men att det däremot är hennes skyldighet att avge omdömen om världsliga förhållanden, med avstamp i tro och etik.
Inte alla uppskattar detta. Men debatten på politikens torg skulle bli åtskilligt torftigare om medborgarna betraktade sina viktigaste övertygelser – religiösa, ideologiska eller andra – som en ren privatsak, helt utan hemortsrätt i offentligheten.

Per Ericson

Read Full Post »

>LEDARE i Svenska Dagbladet 2007-02-01

FRA | Spionmaskin blir podradiopoesi Förra veckan kom lagrådsremissen om nya möjligheter för Försvarets radioanstalt att spana på samtal och post som skickas i kablar. I går kom sången.

Om du känner dig ledsen om du vill ha tröst
då finns det alltid nån som hör din röst
Det är försvarets fina radio- anstalt
– dom tittar och läser ja dom lyssnar på allt!

Tankesmedjan Den Nya Välfärden berikar den svenska protestmusiken och förser oss med denna poesi, via podradio. DNV har engagerat sig starkt mot Storebrors famntag, bland annat genom att installera övervakningsexperten Pär Ström som integritetsombudsman.

Vädersnack och jobbgnäll är hot mot rikets säkerhet
Missan har fått kattungar – FRA har bokfört det
Varenda tår och suck
Varenda skratt och flin
ska köras genom FRA:s spionmaskin

Riff och raff med trummor och saxofon. Det är inte Mahler precis, eller ens Orup, men käckt som kampanjidé: en dystopi med dur-ackord, som når många över nätet.
FRA har blivit visa och skämt. En viktig verksamhet, säkert i behov av ett regelverk anpassat till vår tid, framstår nu som smått löjlig, alternativt hotfull. Det är verkligen inte lyckat, men tyvärr välförtjänt.
Det ligger i sakens natur att FRA omgärdas av sekretess. I den mån man ändå kan tala om allmän- hetens bild av myndigheten misstänker jag att den har varit positiv. FRA har vi förknippat med matematiksnillen som knäcker nazikod. Eller med vakande öron som lyssnar av tänkbara hot
österifrån. Nu har bilden grumlats.
Detta borde de ansvariga bland tjänstemän och politiker ha tänkt på. Medborgarnas förtroende måste man göra sig förtjänt av genom att uppträda förtroendeingivande. Så har inte skett. Ur lådorna på ett departement smusslade man fram en beställning på frikort för övervakning.
Frågan skulle ha utretts i fullt dagsljus, utan jäkt och stök. Klart, slut.

Per Ericson

Read Full Post »

Två böcker av Russell Kirk är under produktion just nu. ISI Books ger ut The Essential Russell Kirk, med vad som förefaller vara ett fylligt urval av den konservative litteratörens essäer. Beräknas finnas tillgänglig under januari.

Från Eerdmans kommer under våren en nyutgåva av Old House of Fear. Det är inte Kirks bästa roman, men hans första. (Hos Eerdmans finns också en samling av Kirks spökhistorier, som jag recenserade i Signum när boken kom ut.)

Nu hoppas jag bara att någon förser oss med en nyutgåva av Lord of the Hollow Dark. Mitt exemplar var i dåligt skick redan när jag fick fatt i det, och nu är boken nästan helt sönderläst …

Read Full Post »

Neokonservatismens natur

Neokonservatismens sanna natur har diskuterats en del i svenska högerkretsar på senare tid. Att försöka reda ut vad neokonservatismen är, eller inte är, framstår som en angelägen uppgift.

Så här års, när några opinionsbildare kanske har en liten stund över, kan det passa med några lästips av det matigare slaget:

Claes G. Ryn: Leo Strauss and History (PDF)

Llewellyn H. Rockwell: Neo-Conservatism Explained

Doug Bandow: American Realist

Murray N. Rothbard: The Life and Death of the Old Right

Murray N. Rothbard: The Foreign Policy of the Old Right (PDF)

Jag skickar också med en länk till en artikel jag skrev i SvD om Claes Ryns bok America the Virtuous.

Read Full Post »

Older Posts »