Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Världen’ Category

>LEDARE i Svenska Dagbladet 4 juli 2007

Alla talar om att bromsa klimatförändringen och många undrar vad man kan göra för att hjälpa till. Nu finns det ett nytt sätt att göra en insats på gräsrotsnivå. En amerikansk sajt efterlyser hjälp från människor i hela världen. Det handlar om att förse forskare, opinionsbildare och politiker med bästa möjliga beslutsunderlag.

Mätningarna av jordens temperatur måste göras med betydande precision. En tiondels grad är mycket i sammanhanget. Den internationella klimatpanelen IPCC bedömer att hela temperatur- höjningen under 1900-talet uppgick till omkring en halv grad.

Jordens temperatur mäts på olika sätt, bland annat med hjälp av väderstationer. Var stationerna är placerade och hur det ser ut i omgivningarna har sin betydelse. Vi vet till exempel att det brukar vara varmare i städer än i områden med mindre av bebyggelse och mänsklig aktivitet (urban warming bias). Mätresultaten justeras med hänsyn till detta.

Men tänk om det vid enskilda väderstationer finns okända lokala störningar därutöver? Kanske har det gröna gräset som omgav termometern ersatts med svart asfalt som samlar på sig värme.

Det finns ett sätt att ta reda på hur det förhåller sig. Man undersöker alla väderstationer. På plats. Här kommer de engagerade medborgarna in i bilden.

SurfaceStations.org vill ha hjälp av frivilliga att fotodokumen- tera väderstationer. Bilderna läggs ut på nätet. I ett första skede kartläggs väderstationer i USA, men tanken är att gå vidare med resten av världen. På sajten finns instruktioner för alla som vill hjälpa till.

Jag har ingen aning om hur det står till med mätningarna i Sverige. Man kan ju misstänka att vi i vanlig ordning tillhör de mer skötsamma här på jorden. Men vem vet? Kanske får vi också se något avskräckande exempel från våra trakter exponeras på nätet framöver.

Det är ganska konstigt att intresset för att kontrollera världens termometrar hittills har varit så litet. Vi talar trots allt om insamlingen av data som blir en del av beslutsunderlaget i den kokheta klimatfrågan.

Om vi verkligen bryr oss om jordens temperatur, varför ska vi då inte göra vårt allra bästa för att mäta den rätt? I grunden borde naturligtvis ansvariga myndig-heter och institutioner se till att undersöka stationerna. Men det verkar som att de ibland behöver lite hjälp. Nu får de det.

Per Ericson

Annonser

Read Full Post »

På vänsterkanten finns uppfattningen att EU är en katolsk gemenskap och därför något som vi borde passa oss för. Eller åtminstone kunde man höra den sortens varningar före det svenska inträdet i unionen.

Idag vet vi att Bryssels relation till Rom är… ja, vad ska man säga? Mångfacetterad.

Sant är att den europeiska gemenskapen vore närmast otänkbar utan det katolska arvet. Men bland europeiska politiker finns starkt antikatolska tendenser.

Om detta skriver John L. Allen i en analys som stämmer till eftertanke. Läs Political tightrope looms in EU/Vatican relations.

En annan aspekt av frågan är förstås att man i vissa EU-kretsar har betraktat det som självklart att katoliker ska stödja samarbetet. Men detta är långt ifrån en självklarhet i en tid då många inom EU tycks vilja glömma de egna rötterna.

Påven hade en del skarpa ord att säga i anslutning till femtioårsminnet av Romfördragets undertecknande:

Är det inte förvånansvärt att dagens Europa på samma gång som det försöker att inför världen måla upp en bild av att vara ett centrum för högre värden, allt oftare verkar avvisa idén att det skulle finnas dylika universella och absoluta värden? Innebär inte detta underliga ‘kätteri’, där man överger sig själv ännu mer än man överger Gud, att man börjar tvivla på sin egen identitet?

__________

Andra bloggar om: , , , Pingat till: Intressant.se

Read Full Post »

Benedikt XVI inledde sin Angelusbön i söndags med en hälsning att han med djup rörelse inväntar ”mötet med den lilla katolska kommuniteten i Turkiet som alltid finns i mitt hjärta, och jag väntar på att få ena mig broderligt med ortodoxa kyrkan för firandet av aposteln Andreas”.

Påvens resa kan få återverkningar i många sammanhang.

Besöket hos den ekumeniske patriarken av Konstantinopel, Bartholomeus I, är sig en viktig händelse, som markerar närheten mellan den katolska kyrkan och de ortodoxa systerkyrkorna. Men patriarken hoppas också att påvens besök kan bidra till framsteg i frågor som rör religionsfrihet och mänskliga rättigheter i Turkiet.

Detta är frågor som i allra högsta grad är aktuella i samband med de turkiska ambitionerna att ansluta till EU. Ett av unionens villkor är att Turkiet ger juridiskt erkännande åt patriarken, rapporterar Vatikanradion. Det är lätt att förstå att patriarken hoppas att ett EU-medlemskap skulle ha en välgörande inverkan på utvecklingen i Turkiet. Men frågan rymmer också andra dimensioner och det är ingen hemlighet att påven under sin tid som kardinal betraktade ett turkiskt medlemskap i unionen med påtaglig skepsis.

En annan viktig aspekt av resan är, givetvis, att sökljuset åter riktas mot relationerna mellan kristna och muslimer. (Katolsk Observatör har påpassligt publicerat en översättning av kardinal George Pells artikel Islam och vi.)

Hur kommer påven att tas emot i Turkiet? Blir det omfattande protester, kanske våldsamheter? Snart vet vi.

Den turkiske premiärministern har tydligen för avsikt att, trots tidigare besked om motsatsen, hälsa påven välkommen. Men Erdogan hinner kanske ändra sig en gång till innan planet landar …

Read Full Post »

>LEDARE i Svenska Dagbladet 12 november 2004

Paul Weyrich, ordförande för konservativa Free Congress Foundation, efterlyste nyligen ”en seriös debatt inom den konservativa rörelsen”. Han anser att George W Bush har anammat en neokonservativ utrikespolitik som har drag av den utopism som den amerikanska högern brukade kritisera Bill Clinton för.

Under valrörelsen var det ganska få inom högern som öppet angrep Bush. Men nu, när republikanerna har tagit hem spelet, är det fler som sjunger ut. Ekonomin och kriget i Irak hamnar i brännpunkten.

Det republikanska partiet hämtar näring ur en brokig rörelse. Där finns allt från välkammade tv-predikanter till skäggiga skattevägrare. Två böcker som visar spännvidden är Ivan Elands The Empire Has No Clothes (The Independent Institute, 2004) och Claes Ryns America the Virtuous (Transaction Publishers, 2003). Eland tar avstamp i en marknadsliberal hållning, Ryn i en konservativ. Båda kritiserar Bushadministrationens politik från höger. Det gör också journalisten James Bovard i The Bush Betrayal (Palgrave Macmillan, 2004).

Diskussionen förs även i högerns tidskrifter och tankesmedjor. Pat Buchanan, konservativ slugger och tidigare presidentkandidat, grundade hösten 2002 The American Conservative. Tiskriften har främst fungerat som en plattform för kritik mot kriget i Irak. I redaktionen finns också den stenrike och notoriskt frispråkige Taki Theodoracopulos, mera känd som författare till den skvallriga spalten High Life i brittiska The Spectator.

I presidentvalskampanjen slöt Buchanan lojalt upp bakom Bush, men han klargjorde också att han gjorde detta i förhoppning om en kursomläggning. Nej till frihandel och nej till inblandning i andra nationers angelägenheter, står på Buchanans önskelista. Slagordet är att USA ska vara en republik, inte ett imperium.

På en annan kant finns den marknadsliberala tankesmedjan Cato Institute. Budskapet därifrån är att Bush måste dra ner både på de offentliga utgifterna och på den militära närvaron i omvärlden. I synen på frihandel utgör Cato en motpol till Buchanan – Bush anses vara för protektionistisk.

Hur viktig är den interna oppositionen? Just nu har den inte mycket inflytande. Men på sikt kan den bli betydelsefull. I synnerhet om problemen tornar upp sig utanför Vita husets fönster. Då kan man tänka sig att det uppstår en efterfrågan på alternativa recept.

En sak är säker. Det finns många i den amerikanska politikens högerfält som är starkt kritiska till president Bush. Men det märks sällan i den svenska rapporteringen. Förklaringen är förmodligen att få följer debatten.

I Sverige måste man intressera sig för vad som händer inom socialdemokratin om man vill förstå politiken. Om man vill förstå vad som händer i USA borde det på samma sätt vara naturligt att studera högerns inre liv.

Webben
The American Conservative
http://www.amconmag.com
Cato Institute
http://www.cato.org
The Independent Institute
http://www.independent.org

Per Ericson

Read Full Post »

>LEDARE i Svenska Dagbladet 2003-02-12

Bättre och bättre dag för dag. Refrängen klingar någonstans i bakgrunden. Men kanske lever vi i ett land som gradvis blir sämre. De flesta av oss hoppas att barnen kommer att få det bättre än vi själva har haft det.
Mycket talar för att det skulle kunna bli så. Forskarna har alltid något spännande för sig.
Fantastiska mediciner och behandlingar hägrar. Globaliseringen kan skapa nya möjligheter till berikande handelsutbyte. Västvärldens rikedom och teknikutveckling gör att vi kan komma till rätta med många av miljöproblemen.
Trots krig, förtryck och allmänt elände finns det många saker som ser lovande ut i världen. Men jordklotet är en sak, den plats vi kallar Sverige något annat. Det är faktiskt inte säkert att just vi svenskar kommer att finnas med bland dem som surfar på nästa framgångsvåg. Som Evert Taube skrev: ”Vem har sagt att just du kom till världen för att få solsken och lycka på färden?”
Göran Persson kanske har påstått det vid något tillfälle. Tro”t den som vill.
Ta detta med behovet av arbetskraftsinvandring. Bland personer som får betalt för att förstå sig på sådant tycks det råda stor enighet om att Sverige behöver förstärkning. Kanske inte omedelbart, men ganska snart.
Det behövs exempelvis invandrare som kan ta hand om en åldrande infödd befolkning, när vi
yrkesarbetande inte räcker till.
Hittills har diskussionen mest handlat om behovet av invandrad arbetskraft. Är det verkligen så stort och akut som många experter hävdar? En rapport från det statliga Institutet för tillväxtpolitiska studier vänder på steken. Frågan är nämligen om det finns tillräckligt många invandrare som vill komma hit. Flyktingar är en sak. De kommer att strömma till så länge som det finns krig och förtryck. Men är Sverige ett attraktivt land för arbetskraftsinvandrare?
I rapporten Var hittar Sverige sin arbetskraft? har Daniel Rauhut gått igenom några tänkbara länder och regioner som skulle kunna förse oss med det tillskott som efterfrågas. Slutsatserna är nedslående. Indien och Kina har gott om arbetskraft.
Men sannolikt kan vi inte konkurrera med exempelvis USA om dessa människor. Rauhut nämner särskilt att löner, skatter och arbetsmarknadsregleringar talar till vår nackdel. Efter hand kommer utredaren fram till att de regioner som Sverige får hoppas på är västra Asien och Nordafrika.
Vi får vara djupt tacksamma om lågutbildade och arbetslösa i Marocko eller Jemen kan tänka sig att komma hit för att ta hand om äldre och sjuka. Det är alltså den analys som görs i en aktuell studie från ett statligt institut. Nog börjar det att bli uppenbart att Sverige inte tillhör nationernas världselit? Styrkan i lockelsen att bosätta sig i Sverige för att tjäna en hacka framstår som jämförbar med den dragningskraft på utländska turister som utövas av Edske masugn fyra kilometer väster om Hofors.
Det finns inga vanliga vägskyltar när nationer väljer riktning. De styrande har kört fel många gånger, men det är svårt att peka ut en punkt längs vägen och säga att precis där borde det ha funnits en varning för att en nedförsbacke väntar exakt 100 meter längre fram. Men en dag passerar ekipaget krönet. Det råder inga större tvivel om var vi befinner oss nu. Det lutar nedåt.
Ändå tycker nog de flesta att vi har det skapligt. Vi skruvar ner förväntningarna, glädjer oss åt en vinst på trisslotten, en onsdagsmorgon utan förseningar i kollektivtrafiken eller en nyhetssändning utan fallande börser och Bosse Ringholm. Framtiden får bli som den blir. Den är för trist att tänka på.

Per Ericson

Read Full Post »