Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Idag blev jag överraskad. Medan Sofie hjälpte syster Margot att städa på öppna förskolan tog jag en tur på stan med lilla Julia.

Jag hittade en nyutgiven bok som jag inte visste fanns. När blev det fel med dygder? av Peter Kreeft.

Boken har två korta förord. Ett är skrivet av Russell Kirk, den moderna amerikanska konservatismens gudfader. Det andra – håll i er nu – är skrivet av pastor Ulf Ekman. Boken är utgiven av Livets Ords Förlag.

På bokens bakflik står det att Peter Kreeft är professor i filosofi. Det stämmer. Men han är också katolsk apologet. En mycket aktiv sådan, till och med.

Något har hänt. Eller är på väg att hända. Det finns en hel del som skiljer Livets Ord från katolska kyrkan. För att uttrycka sig milt. Att en bok som denna kan ges ut och marknadsföras på detta vis är smått sensationellt.

”Budskapet i denna bok”, skriver Ekman, ”är en gåva till alla kristna i alla sammanhang.”

Och till alla andra som är tillräckligt politiskt inkorrekta för att bry sig om klassiska dygder som rättvisa, klokhet, mod och måttlighet.

__________

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Per Gudmundson, kollega på ledarsidan i SvD, skriver idag om extremisten som dyker upp på förbluffande många bilder av islamistiska missnöjesyttringar.

I bloggosfären går den arge unge mannen (islamisten, inte Gudmundson) under namnet Rage Boy.

Hur representativ är den vildögde demonstranten för sin religion? Det kan man verkligen undra.

Vill man se prov på muslimska opinionsyttringar av helt annat slag kan man till exempel läsa Mohamed Omars essä om Tage Lindbom.

En annan sak man kan undra är hur många av Tage Lindboms konservativa anhängare som under skriftställarens livstid insåg att han var muslim. Det kan inte ha varit helt lätt för honom. Här är ett litet utsnitt ur Mohamed Omars essä:

”Tomas berättar i en intervju om hur han 1962 först upptäcker att fadern är muslim. Han hade öppnat dörren till föräldrarnas sovrum och där sett sin far, iförd kalott, knäfalla med pannan mot golvet. Häpen och omtumlad gick han till sin mor och frågade: ‘Är pappa katolik?’ ‘Nej’, svarade modern, ‘han är muhammedan’. Efter upplevelsen gav Lindbom sonen stränga instruktioner om att denna intima hemlighet inte fick nå utanför hemmets fyra väggar. Sedan följde en kort period då Lindbom bad med öppna dörrar, som en inbjudan till deltagande. Men de var ointresserade och dörren stängdes igen.”

__________

Andra bloggar om: , , , , , , Pingat: Intressant.se

Jag börjar komma ikapp efter Greklandsresan. Signum låg och väntade i posthögen när jag kom hem. Där fanns bland mycket annat en högintressant intervju med statsvetaren Magnus Hagevi. Missa inte den.

Hagevi konstaterar att man kan se en trendvändning i det svenska samhället. Medan 40- och 50-talisterna vände religionen ryggen, visar ny statistik på ett ökande intresse för religion bland dem som är födda efter 1960.

För första gången på mycket länge är intresset för religion lika stort i åldersgruppen 15–39 år som bland personer som är 40 år eller äldre.

__________

Andra bloggar om: , , , ,

Människorättsorganisationen Amnesty grundades 1961 av katoliken Peter Benenson. Amnesty har genom åren uträttat mycket i frihetens och människovärdets tjänst. Men på senare tid har organisationen utvecklats i annan riktning.

I National Catholic Register uppmanar nu kardinal Renato Martino till bojkott av Amnesty International. Skälet är organisationens beslut att verka för legalisering av aborter.

Från Amnestys sida värjer man sig mot kritiken. Men ordflödet kan inte dölja att kritiken är befogad. Amnesty har utan tvivel valt sida i frågan om hur abortlagstiftningen ska vara utformad.

Amnesty grundades för att skydda värnlösa människor mot våld, förtryck och övergrepp. Ställningstagandet i abortfrågan är ett radikalt avsteg från den linjen.

__________

Andra bloggar om: , , , Pingat: Intressant.se

Varför ogillar arkitekter just det som de boende tycker om? Arkitekten Catharina Sternudd ställer frågan i en ny doktorsavhandling från Lunds universitet.

Catharina Sternudd har undersökt allmänhetens och den egna yrkeskårens estetiska värderingar. Världen över uppskattas småskalighet, variation, naturmaterial och färg, grönska och ett formspråk som anknyter till en gammal byggnadstradition. Det är egenskaper som i hög grad matchar bebyggelsen i den traditionella småstaden.

Men bland stadsplanerarna och arkitekterna har det modernistiska och funktionalistiska idealet länge dominerat – bortsett från 1980- och 1990-talen, då postmoderna stilexperiment tilläts.

Något som verkligen tycks vara tabu i arkitekternas ögon är försök att efterlikna äldre stilar. Längtan efter det som är gammaldags ses nästan som osunt.

Catharina Sternudd vill att fler arkitekter ska ställa sig frågan: är det alltid fel att bygga varierat, småskaligt, intimt och kanske i gammal stil?

”Jag vill bygga en bro över vallgraven mellan arkitektyrkets homogent modernistiska smaknorm och det slags byggande som människor i allmänhet föredrar.”

All lycka och framgång åt henne.

__________

Andra bloggar om: , , , , , , Pingat: Intressant.se

Plötsligt är det mammor av alla sorter och slag överallt. Rädda Barnen uppmärksammar mödrarna (och deras barn) i en rapport. Musikalen Mamma Mia! ska bli film. Och Angelina Jolie ska ägna mer tid åt barnen. Från Tomb Raider till barnkammaren – tala om kontraster.

Elise Claeson var tidigt ute med att uppmärksamma mammatrenden här hemma i Sverige:

En mammatrend sveper genom världens mest jämställda land. Plötsligt blev alla kända svenska kvinnor mammor. Kvälls- och veckotidningarna är fulla av mammautvik och mammatips. En ny och framgångsrik tidning heter – Mama. ”Mamma – värd en historia” är rubriken på Damernas Världs sammanfattning av bokhösten (1/2006).

Sedan skrev Elise Claeson en uppmärksammad bok också. Jag har svårt att bedöma vilket genomslag den har fått, men mamma verkar helt klart vara inne.
__________

Andra bloggar om: , , , , ,

Omslaget är inte oviktigt. Per Wästbergs Berättarnas öden har ett tilltalande yttre.

Alltför tilltalande? Ja.

Det handlar om en pocketbok med ett urval av tidigare publicerade essäer. Den sepiatonade omslagsbilden föreställer en trave vackert inbundna böcker. Det ger ett gediget och tidlöst intryck.

Problemet är bara att essäerna är av annan sort. En feministisk analys av Rider Haggard. Några griniga omdömen om Solzjenitsyn. Ett äreminne över Marquis de Sade. Och så vidare.

Jovisst skriver han väl, Pär Westberg. Rent språkligt är det behagligt att läsa honom. Men här lanseras han under falsk flagg. Förlaget försöker sälja starkt tidsbunden kulturradikalism med ett omslag som förvillar.

Något som för tankarna till långa elevrådsmöten och Parador i plastmuggar hade varit lämpligare. Men det hade förstås inte haft samma säljande fräschör.
__________

Andra bloggar om: , , , , Pingat till: Nyligen.se, Intressant.se