Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Per Ericson gick ur tiden den 31 oktober 2007. Genom att tillgängliggöra ett kvalificerat urval av hans olika textalster på denna webbplats vill vi hedra hans minne.

Vi har därför här samlat 70 st texter, varav hälften är publicerade ledare i Svenska Dagbladet och andra artiklar, och hälften är bevarade blogginlägg. Vi har också lagt upp ett filmat föredrag tillsammans med det kompletta manuset, och vi har valt att bevara Per Ericsons länksamling som en fingervisning om hans personliga intressen.

Läs mer om Per Ericson

Samtliga texter © Svenska Dagbladet och/eller Familjen Ericson.

***

Annonser

>LEDARE i Svenska Dagbladet 2007-08-17

Roger Scruton har länge varit något av en institution i brittisk debatt. Han har också hunnit med att besöka Sverige. Genom åren har jag stött på förvånansvärt många politiker och opinionsbildare som följer hans insatser med stort intresse.
Han är väl bevandrad i den moderna filosofins labyrinter. Scruton är samtidigt en djupt konservativ tänkare, som inte brukar tveka att dela med sig av sina omdömen om snart sagt vad som helst.
Nu är han aktuell med boken Culture Counts – Faith and Feeling in a World Besieged (Encounter Books). Boken är ganska tunn, men författaren hinner ändå med att servera tänkvärdheter så det räcker och blir över. I fokus för hans uppmärksamhet står, precis som titeln antyder, våra föreställningar om begreppet ”kultur”.
Han kan konsten att provocera. I positiv bemärkelse. Det Scruton skriver fungerar inte sällan som en direkt uppmaning till läsaren att tänka i nya banor, som i bästa fall leder till nya insikter.
Till exempel när han kommer in på utbildningens roll i förvaltandet av vår kultur.
”Det är en av de djupast rotade vidskepelserna i vår tid”, skriver Scruton, ”att syftet med utbildning är att gynna dem som kommer i åtnjutande av den.”
En bra lärare, anser filosofen, förmedlar inte kunskap för elevernas skull. Nej, en bra lärare ser eleverna som en möjlighet att förvalta och utveckla våra kunskaper.
Läraren ska alltså bry sig mer om vetandets framtid än om elevernas? Det kan låta som ett minst sagt bakvänt resonemang. För att inte säga stötande. Men det krävs bara en korts stunds eftertanke för att man ska inse att det ändå ligger något i vad Scruton hävdar.
Ett samhälle som tar väl vara på kunskaper och sanningar blir bättre än ett som inte gör det.
Självklart kan enskilda människor ha nytta och glädje av den kunskap som de tillägnar sig. Men de kan samtidigt göra en insats för samhället i stort, genom att förvalta och utveckla något som bidrar till det gemensamma bästa. Scruton fokuserar på det gemensamma, inte på det individuella.
Roger Scruton är ingen anhängare av den syn på individen som brukar förknippas med den klassiska liberalismen. Det finns en liberal idé om att individer utifrån sina enskilda ambitioner och intressen bestämmer sig för att bilda samhällen tillsammans med andra individer. Scruton skulle nog hävda att det snarare är så att livet i ett samhälle är det som ger människor möjlighet att utvecklas till individer. Oavsett vilket av de båda perspektiven man väljer tilldelas individen en central ställning. Men nog spelar det roll i vilken ände man börjar?
Det stora värdet med Roger Scruton är att det ofta känns ganska svårt att hålla med honom. Läsaren förväntas tänka till. Det är inget dåligt betyg.
Jag undrar om det inte rent allmänt vore bra om fler provocerande filosofer kom till tals i samhällsdebatten.

Roger Scruton på nätet.
– roger-scruton.com

Per Ericson

TT-Reuters rapporterar om ett nytt dokument från Vatikanen, som väntas väcka anstöt på sina håll. Den som vill läsa själva dokumentet och dessutom några korta kommentarer av Sandro Magister bör besöka Chiesa.

Dokumentet är ett försök att (på förekommen anledning) undanröja missförstånd och förtydliga vad som sedan länge har varit den katolska kyrkans lära.

Om någon protestant blir överraskad av formuleringarna i detta dokument måste vederbörande ha varit nersövd från Andra Vatikankonciliet och fram till idag.

__________

Andra bloggar om: ,

Ah, dessa heimdaliter! Man stöter på dem lite varstans, inte sant? Till exempel i litteraturförteckningen till påvens nya bok. Där hänvisas till ett verk av Harald Riesenfeld.

Jag hittade för övrigt följande notis ur SvD (den 28 april 1984) på nätet:

”Professor Harald Riesenfeld, en av Sveriges främsta bibelexperter, har blivit katolik. Han upptogs nyligen i en katolsk kyrka och kommer att vara medlem i den katolska församlingen i Uppsala. Innan Harald Riesenfeld tog steget att begära utträde ur svenska kyrkan och ansluta sig till katolska kyrkan, underrättade han ärkebiskop Bertil Werkström samt en rad kollegor och vänner. Professorn är starkt kritisk mot svenska kyrkan, som han anser vara helt bunden till staten.”

Och boken? Jag håller som bäst på med den. Det är Ratzinger/B16 i högform. Klartänkt, välformulerat och föredömligt koncist.

__________

Andra bloggar om: , , , , ,

1932 var året då Aldous Huxleys dystopiska roman Du sköna nya värld först publicerades. Det betyder att det är jubileum i år.

Boken finns i en aktuell pocketutgåva (2006). Göran Rosenbergs förord är kort, men innehåller flera intressanta iakttagelser. Bland annat denna:

”… vad som fortsatt skrämmer hos Huxley är maktens medel. Kontroll genom biologisk determinering, inte fysisk övervakning. Underkuvande inifrån, inte ovanifrån. Individualitetens bortprogrammering, inte dess fängslande.”

Den som vill läsa mer om Huxley och hans roman bör ta en titt på Caitrin Nicols essä i det senaste numret av The New Atlantis.

__________

Andra bloggar om: , , ,

>LEDARE i Svenska Dagbladet 4 juli 2007

Alla talar om att bromsa klimatförändringen och många undrar vad man kan göra för att hjälpa till. Nu finns det ett nytt sätt att göra en insats på gräsrotsnivå. En amerikansk sajt efterlyser hjälp från människor i hela världen. Det handlar om att förse forskare, opinionsbildare och politiker med bästa möjliga beslutsunderlag.

Mätningarna av jordens temperatur måste göras med betydande precision. En tiondels grad är mycket i sammanhanget. Den internationella klimatpanelen IPCC bedömer att hela temperatur- höjningen under 1900-talet uppgick till omkring en halv grad.

Jordens temperatur mäts på olika sätt, bland annat med hjälp av väderstationer. Var stationerna är placerade och hur det ser ut i omgivningarna har sin betydelse. Vi vet till exempel att det brukar vara varmare i städer än i områden med mindre av bebyggelse och mänsklig aktivitet (urban warming bias). Mätresultaten justeras med hänsyn till detta.

Men tänk om det vid enskilda väderstationer finns okända lokala störningar därutöver? Kanske har det gröna gräset som omgav termometern ersatts med svart asfalt som samlar på sig värme.

Det finns ett sätt att ta reda på hur det förhåller sig. Man undersöker alla väderstationer. På plats. Här kommer de engagerade medborgarna in i bilden.

SurfaceStations.org vill ha hjälp av frivilliga att fotodokumen- tera väderstationer. Bilderna läggs ut på nätet. I ett första skede kartläggs väderstationer i USA, men tanken är att gå vidare med resten av världen. På sajten finns instruktioner för alla som vill hjälpa till.

Jag har ingen aning om hur det står till med mätningarna i Sverige. Man kan ju misstänka att vi i vanlig ordning tillhör de mer skötsamma här på jorden. Men vem vet? Kanske får vi också se något avskräckande exempel från våra trakter exponeras på nätet framöver.

Det är ganska konstigt att intresset för att kontrollera världens termometrar hittills har varit så litet. Vi talar trots allt om insamlingen av data som blir en del av beslutsunderlaget i den kokheta klimatfrågan.

Om vi verkligen bryr oss om jordens temperatur, varför ska vi då inte göra vårt allra bästa för att mäta den rätt? I grunden borde naturligtvis ansvariga myndig-heter och institutioner se till att undersöka stationerna. Men det verkar som att de ibland behöver lite hjälp. Nu får de det.

Per Ericson

Idag skriver Gustaf Björck i UNT om debatten kring äktenskapsbalken. Han lanserar det i särklass mest liberala förslag som jag har sett i den svenska diskussionen:

”Eftersom vi i Sverige är så oense om vad äktenskap och familj är och bör vara borde vi helt sonika sluta upp med att ha en äktenskaps- eller partnerskapslagstiftning. Genom kompletteringar i ärvdabalken och föräldrabalken och annan sociallag kan vi uppnå de skyddseffekter som samhället måste stå för gentemot svagare parter, framför allt barn och ekonomiskt svagare part.”

”Sedan får var och en som önskar bilda par, trekant eller fyrkant, och ingå de civilrättsliga avtal man vill. Standardformer kan tillhandahållas som man lika enkelt som dagens äktenskapsförord lämnar in och får registrerade hos tingsrätten. Varje religiös grupp – och varför inte humanetikerna – kan ha sina ceremonier och interna regler så länge de inte är lagstridiga.”

Det finns en queeragenda som går ut på att smula sönder normer i samhället, gärna med statens hjälp. Att göra äktenskapsbalken könsneutral är ett typexempel: lagen ska omdefiniera/dekonstruera normen. Men inte kan det väl vara så illa att landets liberaler tycker att det är viktigare att angripa den kristna äktenskapssynen än att liberalisera lagstiftningen så mycket som möjligt?

Att följa meningsutbytet kring detta blir intressant. Tid för alla liberaler att bekänna färg.

__________

Andra bloggar om: , , , , Pingat: Intressant.se